Ja. nästan iaf. ?

har varit en jobbig dag. och avslutas med en jobbig kväll :(

Fattar inte varför allt ska kännas så tungt fan jämt, att de ska vara så svårt och släppa taget, bara lite grann och leva normalt. tydligen så är det omöjligt. jag får tåligt vänta..

jag tror inte folk förstår hur man mår, om man inte varit med om det själv. Jag önskar mig en dag att må som vanligt, utan allt skit. en enda dag, men de skulle vara omöjligt.

Tänk vad bra livet var när man va liten. aldrig bekymmer, allt liksom flöt på. Nu är allt i stort sett problematiskt och krångligt, aldrig ska något gå som man egentligen vill?

Allra värst hatar jag kvällarna, kvällar är värsta tiden på dygnet. Man har för mycke tid att tänka då.. för mycke tid att låta hjärnspökerna komma och ta över. suck.

näre. sorry för ett deppigt inlägg. orkar bara inte just nu...