Ja, som en del vet. är jag extremt rädd för mörker, och tror på allt det övernaturliga som finns? typ så. ja.

och på sistonde har det hänt otroligt mycke runt omkring mig. även för några år sen, men så blev de "lugnt" men nu tror ja ibland att ja börjar bli psykiskt sjuk, för så mycke kan man inte inbilla sig?

jag kan ge några av alla exempel.

saker flyttar sig, lampor tänds och släcks när man är där ute i stallet fast man är själv.

jag hörde häromdagen fotsteg utanför, ja stod och borsta caramell. alla hästar va inne, dörren stängd, jag väntade på sonny, maddes kille som sku hämta mig, så hör ja fotsteg, så tydligt att jag till och med ropar - heej sonny. men han öppna inte, så ja skrek: SONNY, men han öppna inte, då tänkte ja " nej. säg inte att caramell har rymt igen, men då kom ja ju på att han stod i gången? ja blev rädd, sparka upp dörren, men de va ingen där? så ja gick ut, och väntade på sonny. då när ja står ute hör ja hur någon är i foderhinkarna, men när ja går in igen är ingen där? kan ju varit en råtta, men svårt att tro det när de va så tydligt ljud och det var dessutom fullt med foder i hinkarna, så de va tunga, och ljudet va precis att något sköt hinkarna efter golvet.

Sen en morgon kom ja ut och då hängde det en krubba över tråden i hagen? full med tung is i. jag blev väldigt irriterad för den står i lösdriften i vanliga fall och började tro att madde hängt den där, för ingen häst skulle orka bita i den med tänderna, bära ut den och hänga upp den där. men när ja kom ut morgonen efter, frågade madde mig direkt

:- varför hade du hängt den blå krubban över tråden igår för?
jag lev helt paff, trodde ju det va hon som gjort de? då hade den hängt så även på kvällen innan när madde gick ut och tog in.
ja fråga karina och ivar, men ingen hade varit ut, och den kan knappast ha "råkat" komma ut på vägen så någon hängt den där efterssom den står längst in i lösdriften med vatten i i vanliga fall ocg var vääldigt tung för den va full med is.

En annan grej, hörde jag när jag mockade marcos box som ligger lite bortom alla andra, så hör jag hur någon går i stallgången, de va ju morgon ute så ja va inte så rädd, hade ställt upp dörren vid marcos box som går ut i lösdriften, stängt den andra dörren längre bort för att det inte skulle bli korsdrag, förrästen blåste det inte ens, men jag gjorde det ändå.

nåja. åter till saken, jag hörde fotsteg, ja ropade hallå, för att se om nån va där, näe inget svar, då börja ja få snabba hjärtslag igen, gick lite ut ur boxen och småtittade mot gången, ingen där? hepp tänkte jag, de är väl inbillning, samtidigt som jag tänkte inbillning, smäller dörren igen i en sjujävla fart. jag blev livrädd, ringde mamma och prata medan ja mocka.

Samma dag skulle ja upp och slänge ner hö på skullen, det är läskigt, och balen va såhär riktigt fast, och svår att riva loss hö ifrån, för ja hade nyligen varit uppe och slängt ner hö till marsipan men de räckte inte, så upp igen, och när ja står på stegen halvvägs upp ser jag hur jätte mycke hö från den dryga balen bara rasar? den som var så svår att riva loss hö ifrån helt plötsligt rasar av själv?

Så ja.. stallet är obehagligt. nu har jag börjat fört över tankar, pratar för mig själv, och berättar att jag ska mocka så hästarna får rent och fint, och ge dom mat. och faktiskt så känns det som det minskat lite. dock kan ja känna mig iaktagen, men inte såna extrema saker längre.

kan ju när ja ändå håller på beätta om förr i tiden, när ja också råkade ut för massor med saker.

Vi bodde i årjäng, kom hem från en kväll på "byn" och går in, lägger mobilen på bänken, springer in på toa. mamma satt och kolla tv och hörde inte när ja kom hem.

När ja va klar på toa, hitta ja inte min telefon? ja ringde på den, sprang in till mamma och skällde för hon tagit den, hon blev chockad för hon visste inte ens att ja va hemma, gick ut och kolla om ja tappat den, ringde hela tiden på den, kom in igen och ringde en sista gång, då hör ja ett svagt ljud. och den ligger längst in i städskrubben?

kan ju berätta att de bara va ja och mamma som bodde där. det va läskigt.

Även en till skum mobil grej, va nån vecka inan min födelse dag, de va snö ute, så tappa min kompis sin mobil, vi ringde, inget svar, leta om tokar, hitta den inte. sen, på min födelsedag, på kvällen när ja kom in från stallet, hör ja hur det ringer, precis under ett tunt täcke av snö, där ligger mobilen och ringer alarm för att jag fyller? fast vi letat och ringt på den en vecka..

ja. helt sjuka saker. och ja... jag tror på sånt här. jag är inte galen :)

kan ha varit den värsta dagen på länge. mitt humör är inte på topp, fruktansvärt trött i både kropp och huvud efter alla nya intryck. Och jag blir inte lätt arg, men idag lyckades en. få mig riktigt förbannad. mer om de säger ja inte.

men skönt att fått umgås med världens bästa tjej idag, Jasmine <3 hon somnade på min arm ikväll. gosan <3

Nu är jag ledig två dagar. skönt, sen har ja praktik, lördag, söndag och måndag, ledig en dag sen resten av veckan. trött redan nu=)

Idag var Caramell på rymmen, igen, madde såg honom när hon hoppa av bussen, då va han uppe och klättra på en kulle utanför stallet. suck. nu har vi fan testat allt. snart får han fan stå inna om dagarna -.- finns ju inget annat val snart .

Marsipan och marco fick ett lugnt pass igen. skritt+lite trav och marco va handhäst, han gillar det =) och ett lätt sätt att motionera båda på kort tid när man har bråttom hem :)

Imorgon ska ja rida båda ordentligt. Marsipan behöver dressyr, marco ska få sig en uteritt. :)

natti. nu ska ja sova =)

  en bild som får mig varm om hjärtat. min älskade lilla tjej. mitt allt. <3