Ja ibland undrar man hur mycket man ska orka gå igenom.. jag tycker att motgångarna bara rusar på. ja hinner knappt hämta mig efter varje grej så händer det något nytt.

jag orkar liksom snart inte..

ja kanske har för mycke krav på mig, allt ska vara perfekt jämt,faktiskt helt ärligt så kan de räcka med att hundarna skäller för att få mig att bli deppig och helt knäckt just nu. jag känner mig totalt slutkörd. vill bara ta jasmine och åka bort ett tag. vila från allting. just nu känner jag att det vore det allra bästa.

Men skolan och djuren sätter stopp för det, nu har ja gjort hälften av min praktik, sen skola 4 veckor. sen ut på nästa jävla skit praktik. funderar på att hoppa av den kursen. för helt ärligt pallar ja inte en till praktik.. :(

Och framför allt nu när Marco har vänt om och tagit ny riktning iag va han totalt..... ja.. katastrof, flameboy fattar ingenting hur man ska bete sig, långa dagar i stan, långa bussväntetider och allmänt jobbigt.

ja.. ibland känner man sig bara så fruktansvärt värdelös och otillräcklig så jag tror inte man förstår känslan om man inte varit här själv.

Känna att allt man gör blir fel.