En dag som denna hade jag helst bara velat hoppa över.

fylld av ångest, tankar, depp, och framför allt, en sjuk liten tjej.

Tänk vad lätt livet var när man va liten. va lite bekymmer man hade.. varför är det inge roligt att vara vuxen? varför är det bara massa krav, måsten och ångest?

Det enda som känns riktigt bra nu det är Jasmine, min dotter som de känns som ja knappt hinner träffa för praktiken tar så mkt tid, hur blir det då när ja ska börja jobba. hur gör alla som jobbar heltid? hur har man tid med barn? hur har man tid med ett liv?

En sak är solklar. jag vill bli hemmafru, lyxhustru. punkt slut.

Jag satt och fundera på en fråga som några har ställt. vad mina drömmar är.

och tragiskt nog, är min dröm att för en enda dag, slippa min ångest, för en enda dag slippa känna sig så ensam, för en enda dag, slippa ha sån dålig självkänsla och självförtroende.

Min dröm är att för en dag, få känna mig nöjd, känna att jag gör någonting bra och känna att allt blir bra, kan inte någon ge mig en dag.

Att man kan känna sig så ensam fast man har så många runt sig, det är konstigt. jag vet att jag inte är den enda som känner som jag gör, men ibland känns det som ingen förstår. var finns alla när man som mest behöver dom...?

Önskar det fanns någon jag kunde berätta allt för .

jag tror inte att människor förstår hur skör man egentligen är när man känner sig såhär, folk tror att det är så lätt, att bara tänka på annat, men vissa dagar går det inte.

det är tur att jag har jasmine, hon lättar upp stämmningen, önskar hon fanns vid min sida jämt, med mig jämt. <3

Nu menar ja inte att hästarna och hundarna är tråkiga, absolut inte. men allt står bara stilla. jag har väldigt lätt för att tappa tålamodet, och just nu händer det ingenting, jag känner mig uttråkad, det tar för mycket tid och energi att tänka på livet runt omkring, och för lite tid för att ta mig för någonting som jag tycker är kul.

äsch, vilket deppigt inlägg detta blev. inte meningen, känns bara så... hopplöst allting. det känns snart som jag ger upp och bara är. flyttar till ett mindre ställe med jasmine. bara... tänker på oss. just nu känns det som det vore en underbar idé, men vad är jag utan mina djur? inte hel iallafall.

Mörker väntar ljus, men tanken är ändå hopplöshet.

När verkligheten visar sig